mirdma

usch vad jag är dålig på att uppdatera. Jag har haft en liten svacka den här veckan förstår ni. Jag bara saknar alla så hemskt mycket. Jag har inte ens ringt och pratat med någon än. Inte ens mamma eller pappa eller Emelie eller nån enda människa. För att jag vet att då kommer jag bara börja grina och så vill jag åka hem igen. Så jag tänker vänta tills det känns bra. Jag är bara så ensam just nu. Har ingen, förut familjen här då. Men dom känner jag ju inte så bra än. Och tänk er allt kallprat (inte så mycket med familjen som tur är. Familjen. Låter som att jag gått med i sekten Familjen. Va sjukt.) jag måste stå ut med. Jag som hatar kallprat. Jag gör verkligen det. Jag vill gå direkt på de konstiga samtalsämnerna. De intressanta! Varför slösa tid på att snacka vädret?

Men jag känner hopp i horisonten! Ni förstår att nu i veckan så började min engelskakurs. Och just ja! De satte mig i avancerade gruppen! *Stolt smörgåsmin* :D. Och det är några brudar där, tyskar, som är jättehärliga. Pratar mer om det i ett annat inlägg. Och nu förstår ni så ska ni få höra. På söndag ska jag hitta på något med en av dem! Vilken grej! Och det var jag som tog initiativet också. VILKEN GREJ! Ni förstår att trots att jag är en social varelse så kan jag inte komma på en enda gång att jag har liksom approachat nån (pinsamt med svengelska men jag kom inte på nå bra svenskt ord), det har liksom alltid skett sig naturligt. Dvs människor har tagit kontakt med mig också har vi blivit polare. Tänk Patricia till exempel. När vi började i samma klass, typ i trean, så bodde vi väldigt nära varandra. Och hon ville alltid ta sällskap. Men jag ville inte det så mycket, för jag tyckte hon var lite läskig och liksom så himla tuff (tuffare än mig till och med!) så jag avböjde hela tiden. Men till slut så gick jag väl med på det, och vi blev ju bäztisar! Och är polare än idag. Så nu tänkte jag att det är då min tur att vara lite dryg och påhängsen. Så jag skickade ett sms till en av tjejerna som jag egentligen inte pratat med, för det var hennes födelsedag nämligen, och så frågade hon om jag skulle göra något kul i helgen, och då sa jag "nej, men vi borde göra nåt kul" också ska hon ringa mig på söndag. Great success! Är lite nervös till och med. Hahahah! Men det blir nog bra. Är ju enklare också att vara sig själv när det bara är hon och jag, än när man är i en klass sådär.

Oj va långt jag skrev. Förlåt. Inga bilder heller. Pinsamt... :(