Drygarslet.
hejsan. Jag tänkte byta tillbaka till min gamla blogg, mirandaisaksson.blogg.se. Varför? För att jag kan.
(nej men allvarligt. Jag trivdes inte på nå sätt. Ungefär som att köpa ett par nya skor och man får skavsår men man fattar inte varför för det är ingenting som klämmer. Så då tar man på sig sina gamla pisstoffler istället.)
(nej men allvarligt. Jag trivdes inte på nå sätt. Ungefär som att köpa ett par nya skor och man får skavsår men man fattar inte varför för det är ingenting som klämmer. Så då tar man på sig sina gamla pisstoffler istället.)
King's Church.
I söndags gick tog jag mig till en ny kyrka. King's church heter den. Jag tyckte det var ett klatschigt namn så varför inte prova liksom? Dessutom så är det en pingstkyrka, och det gillar vi. Det är väl egentligen inget fel på kyrkan här i byn, men den består av gamla människor och barn. Och alla där mittemellan blev liksom förlorade på vägen eller något. Och hur det än är så träffar jag den här familjen varenda himla dag och jag tänkte att kyrkan är nog något som jag vill ha som är mitt eget. Och dessutom så är jag i ganska så desperat behov efter kompisar och även om jag har fått några i skolan så vill man ju alltid ha fler. Och som inte bor hundra mil bort i Altrinham.
SÅ kyrkan alltså. Hur var den då? Well, för det första så spöregnade det (Va?! Regn i England?! Jo det är sant.) så jag såg ut som en blöt hund ungefär när jag kom in. Meeen utseendet är ju inte det som räknas som tur är! Jag satte mig längst bak och kände mig allmänt högstadie med luva på-cool som man alltid gör när man sitter längst bak. Också helt plötsligt så frågar pastorn: "Is there anyone who is here for the first time? Please stand up so we can see you and say hello properly". Jag ba eeehhh hjälp. Men jag gjorde't. Ställde mig upp alltså. Och jag var inte ensam heller. Det var typ 50099 kineser som ställde sig upp också. Nej det var det, men det var två iallafall. Så det kom folk från alla håll och sträckte fram handen och sa hello och sen fick man fylla i ett kort med sina uppgifter om man ville hålla kontakten och det ville jag ju såklart. Efteråt så gick jag fram till något slags informationsbord (alltså detta är en stor kyrka, vi snackar kanske en 300 pers på mötet) och presenterade mig (shit vad modig jag är hela tin!) och frågade vad som hände i veckorna, och om de har nå ungdomsarbete och så. Och det har dom! Ni förstår det är rätt så många studenter som härjar där i kyrkan, och många är invandrare precis som jag, och det var bland annat det som fick mig att gå till kyrkan, vad härligt att inte vara den enda med en asful dialekt liksom. Och då berättade informationssnubben att det minsann vankades gratis lunch för studenterna om en sisådär halvtimme och han tyckte att jag skulle gå på den och träffa lite peeps. Och det gjorde jag! Folk var så himla trevliga där, så himla fint. Bordet jag satt vid var awesome. Det var tre engelsmän, två engelskvinnor en tjej från Albanien och en kille från Sydafrika. Vi hade det jättetrevligt och jag kände mig så glad och harmonisk efteråt. Det här kändes verkligen som min kyrka.
Så på fredagar så har de typ som ungdomssamlingar antar jag att man kan säga, fast för studenter dårå, så det riktar sig till folk mellan 18-25. Så jag tänkte ta mig dit på fredag. Enda knixet är att det börjar 19 och det tar iallafall 40-50 minuter med tåg och promenad att ta sig dit. Och dom käkar ju middag så ohyggligt sent här i huset. Men jag antar att jag får smyga in lite senare bara.
Åh vad jag är glad! Gud är bäst!
SÅ kyrkan alltså. Hur var den då? Well, för det första så spöregnade det (Va?! Regn i England?! Jo det är sant.) så jag såg ut som en blöt hund ungefär när jag kom in. Meeen utseendet är ju inte det som räknas som tur är! Jag satte mig längst bak och kände mig allmänt högstadie med luva på-cool som man alltid gör när man sitter längst bak. Också helt plötsligt så frågar pastorn: "Is there anyone who is here for the first time? Please stand up so we can see you and say hello properly". Jag ba eeehhh hjälp. Men jag gjorde't. Ställde mig upp alltså. Och jag var inte ensam heller. Det var typ 50099 kineser som ställde sig upp också. Nej det var det, men det var två iallafall. Så det kom folk från alla håll och sträckte fram handen och sa hello och sen fick man fylla i ett kort med sina uppgifter om man ville hålla kontakten och det ville jag ju såklart. Efteråt så gick jag fram till något slags informationsbord (alltså detta är en stor kyrka, vi snackar kanske en 300 pers på mötet) och presenterade mig (shit vad modig jag är hela tin!) och frågade vad som hände i veckorna, och om de har nå ungdomsarbete och så. Och det har dom! Ni förstår det är rätt så många studenter som härjar där i kyrkan, och många är invandrare precis som jag, och det var bland annat det som fick mig att gå till kyrkan, vad härligt att inte vara den enda med en asful dialekt liksom. Och då berättade informationssnubben att det minsann vankades gratis lunch för studenterna om en sisådär halvtimme och han tyckte att jag skulle gå på den och träffa lite peeps. Och det gjorde jag! Folk var så himla trevliga där, så himla fint. Bordet jag satt vid var awesome. Det var tre engelsmän, två engelskvinnor en tjej från Albanien och en kille från Sydafrika. Vi hade det jättetrevligt och jag kände mig så glad och harmonisk efteråt. Det här kändes verkligen som min kyrka.
Så på fredagar så har de typ som ungdomssamlingar antar jag att man kan säga, fast för studenter dårå, så det riktar sig till folk mellan 18-25. Så jag tänkte ta mig dit på fredag. Enda knixet är att det börjar 19 och det tar iallafall 40-50 minuter med tåg och promenad att ta sig dit. Och dom käkar ju middag så ohyggligt sent här i huset. Men jag antar att jag får smyga in lite senare bara.
Åh vad jag är glad! Gud är bäst!
